Gitarren är din biljett till äventyret
Ljudet av en gitarr som någon spelar på är för många av oss ljudet av vår uppväxt. För oavsett stil som spelas på gitarren i fråga så finns det alltid något som kopplar alla gitarrister samman. Det finns en sorts outtalad respekt mellan varandra – oavsett kunskapsnivå – en hemlig klubb där vi gitarrister möts i samförstånd.
En upplevelse – tur och retur
Det är dessutom ett livslångt medlemsskap. För precis som när man väl har lärt sig att cykla så kommer man för alltid att komma ihåg hur det är att spela gitarr. Kanske är man inte lika vig i fingrarna som man var en gång i tiden, men känslan kommer alltid att finnas där.
Så fort en gitarrist lyfter upp en gitarr så har man också köpt sig en resa till en inre värld som är oändlig i sin rikedom av nyanser och upplevelser.
Kanske ser vi inte på musiken på det sättet: men det är en resa. För hur ska man annars kunna förklara att det som ena stunden är ett stilla vardagsrum plötsligt förvandlas till en helt annan plats när någon sätter på musik?
Oavsett om det är musik som kanske är mer stillsam eller pumpande och upplyftande så händer det något när högtalarna väl börjar ljuda.
Det är därför det också faktiskt är värt att reflektera över vilken sorts musiks om man lyssnar på. För den kan både förstärka, förändra och på andra sätt påverka hur vi mår och vilka tankar vi tänker.
Att våga utforska ny musik är också ett sätt att utforska sig själv.
En stor del av dagens populärmusik går i fyrtakt och handlar om hjärta och smärta. Inget fel i det, men vågar man ta till sig annorlunda takter, skalor och melodier kanske man också finner att det finns fler sidor av en själv än dem som man hittills har känt till.
